Mathilda - That's a wrap everybody!

That's a wrap everybody!

Glad första advent!

Någon vidare julstämmning är det inte här. De firar ju inte första advent här, och sen har de ju inte advent heller för den delen. Fast de har dock ställt in julgranen, så imorgon kväll ska vi klä den! Självaste granen är sååå fin, så ska absolut inte glömma att ta kort på den. Jag tar inte så mycket kort längre känns det som. Jag menar, vad ska jag ta kort på? Jag har redan bilder på mina barn, och det är alltid samma saker de gör. Tråkigt.

Men jag är i alla fall klar med alla mina julklappar och en födelsedagspresent till min syster som bestämde sig för att fylla år sådär några dagar innan jul. Måste börja planera när jag ska skicka en låda hem så det kommer hem till jul. Vill liksom skicka i tid så jag vet att det kommer innan julafton och inte två dagar efter. Vi får väl se hur det går.

Idag fyller Felicia år, så vi har varit på Cheesecake Factory och firat henne! Jag bakade tårta åt henne med. Någon slags svensk sommartårta med en liten twist. Twisten innebar vit chokladmouse istället för vaniljkräm. Vi smakade aldrig, men vi får se om jag kan åka dit i veckan och sno åt mig en bit.

Btw. Varje gång jag duschat så fläter jag mitt hår och sover med på natten så det ska bli lite lockigt. Mitt hår var en lejonman idag! So wierd.

Veckan? Jobbar måndag till onsdag, sen beger jag mig till D.C. på minisemester och kommer hem på söndag igen.

Haha, btw. Idag när jag bakade så hade jag ett moment för mig själv. Jag stod liksom och tänkte på saker jag saknade hemma så som mellanmjölk, bakjäst, falukorv, köttfärssås osv osv. Och så kommer jag på mig själv och tänka något i stil med "men vad saknar jag mest?". Hela mitt hjärta typ skrek "Ebba & Alma". Det slutade att jag typ stod och höll tillbaka tårar. Kände bara waow. Jag har blivit så känslomässigt känslig (om ni fattar vad jag menar?) sen jag kom hit. Jag och Sofia tittade ju på AMA's i fredags, och när Ariana Grande höll tacktal och sa något i stil med "I wanna thank my family" så bara utbrast jag "Gud, jag bara kände för att gråta nu" och Sofia kände precis samma sak och det slutade med att vi skrattade istället. Eller som igår. Min 4-åring är den känslokallaste personen som excisterar. Han är den coolaste och tuffaste killen i hela världen och hans sätt att visa kärlek på är att slåss (kind off). Men igår när vi hade gjort något så tittade han på mig och säger helt plötsligt "Tilda, I wanna hug you" och ger mig världens bamsekram. Då står jag där och håller tillbaka mina tårar igen och bara "thanks" på världens darrigaste röst. Vad gör USA med mig?