This world is hard

Just nu lever jag ett liv med blandade känslor. Igår sa jag hej då så länge till Felicia. Det var så lustigt. Har ju seriöst träffat henne hela min Au Pair tid här. Det är lustigt eftersom att hon har alltid funnits 10 minuter bort, och nu så blir det typ 4 timmar flyg. 
 
Så igår hade vi lite avslutning eller vad man ska säga. Värdisarna hade fixat så vi åkte till Pinstripes och bowlade och åt lite. Sofia var med också, och det var jättefint. De första rundorna gick superbra för mig, sen hände något och jag sög haha. Så det hela slutade med att Sofia vann de totala... Felicia mötte upp oss när hon hade slutat och vi åt lite mat, åkte till en golfbana som skulle stänga (för det var fin utsikt) och sen hamnade vi hemma hos mig en liten stund. 
 
Det var sista gången vi träffades alla tre, och istället för att planera när vi ska ses imon blev det typ när vi ska träffas igen om 9 månader. Vi har pratat om den här dagen så länge och nu är den helt plötsligt här. Jag flyttar nästa vecka, Sofia åker hem och Felicia blir kvar här. Händer de redan!? Det är lite oroligt att lämna ändå eftersom de varit en stor trygghet. Vi har blivit så nära på bara några månader, och det är lite läskigt att flytta vidare där jag kanske inte kommer få samma trygghet som jag haft här med dom? 
 
Jag har sagt till mig själv att jag måste flytta med no expectations. Jag måste helt enkelt börja om på noll. För även om jag har haft ett år med erfarenheter så kommer det ju inte vara samma nu. Jag kommer till en helt ny värdfamilj och de kommer inte att vara lika dant som detta året. Det blir nog lätt att jämföra, och jag måste verkligen göra mitt bästa för att inte göra det. Det är helt nya barn, med andra intressen, en ny familj med anorlunda tankar och funderingar. Saker jag har gjort här med barnen kanske jag inte kan göra i min nya familj, men samtidigt kanske vi kan göra så mycket annat?
 
Som ni kanske märker så snurrar tankarna, men det måste få vara okej. Det är förvirrande eftersom jag lämnar det som varit mitt hem ett år och ska flytta vidare till ett nytt ställe. Helt utan förväntningar och nästan låtsas som jag inte har gjort det här förut. Trots allt detta så är jag väldigt förväntansfull. Jag har en bra känsla kring de hela, och det är ju alltid ett gott tecken. 
Idag sa G "the world is hard" till mig. Tittade bara på han och undrar vart han får allt ifrån. Ungen är 2 och det är så underhållande och försöka tänka ut vad som försigår i hans huvud. Vi har i övrigt haft en bra dag. Min värdmamma hade sin sista "afternoon of freedom" idag. Alltså, sista eftermiddagen jag jobbar som hon kommer att kunna utnyttja och åka iväg själv. Att vara stay at home mom är väldigt busy och du har inte tid till att göra något annat då, bara så ni svenska mammor vet.
 
Jag jobbar bara några timmar på förmiddagen imon, och sen fredag och lördag är lite speciellt. Men det kan vi prata om en annan gång. Märkte att jag hade lite bilder som jag ville visa, så vi gör det istället.
A har varit sjuk denna veckan (de börjar bli bättre nu) så hon är på myshumör mest hela tiden. I måndags var hon riktigt dålig och låg helt stilla hela dagen. Samtidigt läser jag Livet efter dig som är boken till filmen Me before You som vi såg och jag grät. Boken är såklart såå bra, och jag kommer nog återkomma med tankar kring den. Det är så hemskt.
 
I måndags var vi på ett glasställe i Wilmette som heter Homers och åt glass med Sofia och hennes familj som är här på besök. Så himla god glass! Hallonsorbet är den bästa enligt mig. 
 
Här är en bild på G när han tog det väldigt lungt när vi var på simmlektion med de två äldsta. Det är också en bild på A när hon såg ut som Björn Borg. Stackars barn. 
De två stora var hos tandläkaren här om dagen. Den ena har hål, så jag fick rensa ut godishyllan (hade värdmamma gjort det hade hon bara sparat massa saker). Slängde tre påsar, och det var sjukt. Sa de till värdmamma sen och hon trodde inte det var så illa, men att det var skönt att jag gjorde det så hon slapp allt.
 
Och det var allt för denna gången. Till helgen åker jag med Sofia upp till Wissan och är där över 4th of July. Det ska bli kul. Längtar. 

Chaos

Mitt rum är en enda stor röra. Men idag hände det, idag började jag packa på riktigt. Har dragit ut alla kläder jag inte kommer att använda här mer och lagt ner i resväskan. Jag har rensat genom alla lådor och papper jag äger och slängt väldigt mycket. Det är ändå skönt att komma igång. Dessutom visade Felicia mig massa viknings-tips igår så kläderna "inte tar lika mycket plats" eller nått, så jag har rullat ihop varenda klädesplagg till små korvar. 
Jag är glad att jag köpte mig en ny resväska, för det hade aldrig gått annars. Det är sjukt vad man samlar på sig på bara ett år. Hittade massa saker jag säkert hade en tanke kring när jag köpte det, men absolut inte har använt. Varför är det så?
 
Jobbar min sista vecka kommande vecka. Det är sjukt. 

Pool

Idag vaknade jag (alldeles för tidigt för att vara en ledig dag) till en jättefin dag. Det har varit runt 30 grader, skulle nog våga säga mer, och inte ett moln på himlen. Så när Felicia vaknade och var redo så åt vi lunch och åkte sedan till en public pool här i Glenan. Det var ett ganska stort område med lite olika delar för småbarn, äldre och så vuxen hörnan (lol) där vi hängde. Där låg vi en stund och bara läste och badade lite i mellan åt när det blev för varmt. Är det så solsemester känns som (lol)?
 
Jag är jättenöjd också, för jag brände mig inte på ett enda ställe på hela kroppen. Det är stort för mig efter att ha varit i konstant solsken ett antal timmar i sträck. Var stolt mammsen<33. When u learn to appreciate solkräm. Imorgon vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Ska nog bara fixa lite här hemma, tvätta, läsa lite bok och på riktigt gå igenom vad jag inte ska ta med och vad jag ska slänga. Det börjar bli dags nu.