That's a wrap everybody!

Glad första advent!
 
Någon vidare julstämmning är det inte här. De firar ju inte första advent här, och sen har de ju inte advent heller för den delen. Fast de har dock ställt in julgranen, så imorgon kväll ska vi klä den! Självaste granen är sååå fin, så ska absolut inte glömma att ta kort på den. Jag tar inte så mycket kort längre känns det som. Jag menar, vad ska jag ta kort på? Jag har redan bilder på mina barn, och det är alltid samma saker de gör. Tråkigt.
 
Men jag är i alla fall klar med alla mina julklappar och en födelsedagspresent till min syster som bestämde sig för att fylla år sådär några dagar innan jul. Måste börja planera när jag ska skicka en låda hem så det kommer hem till jul. Vill liksom skicka i tid så jag vet att det kommer innan julafton och inte två dagar efter. Vi får väl se hur det går. 
 
Idag fyller Felicia år, så vi har varit på Cheesecake Factory och firat henne! Jag bakade tårta åt henne med. Någon slags svensk sommartårta med en liten twist. Twisten innebar vit chokladmouse istället för vaniljkräm. Vi smakade aldrig, men vi får se om jag kan åka dit i veckan och sno åt mig en bit. 
 
Btw. Varje gång jag duschat så fläter jag mitt hår och sover med på natten så det ska bli lite lockigt. Mitt hår var en lejonman idag! So wierd.
Veckan? Jobbar måndag till onsdag, sen beger jag mig till D.C. på minisemester och kommer hem på söndag igen. 
 
Haha, btw. Idag när jag bakade så hade jag ett moment för mig själv. Jag stod liksom och tänkte på saker jag saknade hemma så som mellanmjölk, bakjäst, falukorv, köttfärssås osv osv. Och så kommer jag på mig själv och tänka något i stil med "men vad saknar jag mest?". Hela mitt hjärta typ skrek "Ebba & Alma". Det slutade att jag typ stod och höll tillbaka tårar. Kände bara waow. Jag har blivit så känslomässigt känslig (om ni fattar vad jag menar?) sen jag kom hit. Jag och Sofia tittade ju på AMA's i fredags, och när Ariana Grande höll tacktal och sa något i stil med "I wanna thank my family" så bara utbrast jag "Gud, jag bara kände för att gråta nu" och Sofia kände precis samma sak och det slutade med att vi skrattade istället. Eller som igår. Min 4-åring är den känslokallaste personen som excisterar. Han är den coolaste och tuffaste killen i hela världen och hans sätt att visa kärlek på är att slåss (kind off). Men igår när vi hade gjort något så tittade han på mig och säger helt plötsligt "Tilda, I wanna hug you" och ger mig världens bamsekram. Då står jag där och håller tillbaka mina tårar igen och bara "thanks" på världens darrigaste röst. Vad gör USA med mig? 
 

Black Friday

Min första riktiga Black Friday gjord och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Från vad jag hade hört från värdmamma och mina kompisar värdföräldrar så var detta är överreklamerad dag och det är inte så bra deals som man kan tro, onödigt mycket folk och bara jobbigt. 
 
Jag är beredd på att hålla med om att det var överreklmerat och rean var ju kanppt någon rea. Det var tråkigt. Det var inte alls mycket folk. Det mallet vi åkte till öppnade redan klockan 6 på morgonen, vi var där 7.30 och det var knappt något folk alls. Vi undrade om vi gjorde något fel för det var inte alls så som de hade beskrivit det?
Jag gjorde dock ett bra kap. En kofta på H&M som egentligen kostade 38 - jag fick den för 5 dollar. Det är jag nöjd med. Men annars... nej. Jag köpte strumpor för det är sådant onödigt man måste köpa själv nu för tiden när inte mamma gör det längre ;-). Jag tror bara vi alla förväntade oss så mycket mer och blev lite besvikna på att inte få trängas... Men som vi också konstaterade så kanske det hade varit annorlunda downtown, och där kanske de även hade öppet under natten. Det hade varit så kul att gå på. Får väl se om jag får en ny chans nästa år?
 
Ikväll åkte jag i alla fall till Sofia. Hon jobbade, men hennes värdpäron hade inget emot att jag hängde där. Vi tittade bland annat på Ensam Hemma, och jag vet inte om ni vet, men den filmen spelas in i Winnetka, grannbyn här. Jag har inte kört förbi huset, men det är många som gör! Dessutom så spelas den in i en kyrka jag passerar flera gånger varje vecka när jag åker till Felicia. Satt och kika på tvn och ser kyrkan och säger typ "men titta, där går ju Felicias ena värdbarn i skolan". Så kul när man känner igen sig.
 
Men jag var så trött ikväll så jag åkte hem tidigt och ska strax sova. Jag jobbar 5 timmar imon, men mellan 10-3. Sen ska min värdfamilj på bröllop och jag ska baka tårta till Felicias födelsedag.  

Thanksgiving

Happy Thanksgivinig!! 
 
Vad ska man säga? Kalkon kanske? Jag är såååå trött och skulle kunna somna sittandes här, precis just i denna studen. Vi har ju hostat så vi har fortfarande människor här hemma och det är kaos. Gah. Så mätt och så slö. 
 
Hela dagen har väl känts som en blandning mellan påsk och jul. Kalkoner hit och potatismos dit. Som vi konstaterade så kändes väl denna maten väldigt "svensk" även och jag föredrar "riktigt svensk mat". Men vi åt kalkon (så klart), potatismos, sötpotatis, brysselkål, stuffing, brunsås och massa annat jag inte ens vet namnet på. Kalkonen var supergod!
 
Men innan de så anordnar grannarna varje år "Turkey Bowl". De anordnar alltså en fotbollsmatch i parken rätt över gatan för deras vänner. Så väldigt stereotypiskt så spelade papporna fotboll med barnen medans mammorna stod bredvid. 
 
Men jag är väldigt tacksam att jag fick komma hit till min värdfamilj och spendera ett år med dem. Även om det är tufft ibland, man bara vill gräva ner sig och aldrig mer se människor så är jag väldigt glad att jag är här. Det är väl bland de bästa jag har gjort mot mig själv och jag är glad att jag gjorde det. Tack.